Lågt förtroende för journalister i Sverige

Jag har alltid undrat hur det skulle vara att jobba som journalist. I min ungdom sommarjobbade jag som städare på en kvällstidningsredaktion och städade de rum där journalisterna arbetade. Jag städade tidigt på morgonen och det kunde hända att någon eller några journalist låg kvar och sov på en soffa när jag kom. Jag tömde papperskorgarna och sopade golven. Det som förvånade mig var att det låg sprit- och vinflaskor i nästan varje papperskorg. Inte kunde de väl dricka så mycket när de jobbade tänkte jag ? Mitt intresse för journalistiken väcktes väl där får man anta. Som en mycket samhällsintresserad person har jag under hela mitt långa liv dagligen läst dagstidningar och tidskrifter och följt alla de stora journalister. Men något har hänt på senare år. Etiken är inte vad den har varit och man finner ofta mängder av faktafel i många artiklar. Även språket har försämrats och människor exponeras på ett ofta mycket osmakligt sätt. Saker lyfts upp och görs till sanningar och några proportionalitetsprinciper tillämpas inte. Det är en olycklig utveckling som inte kommer att föra med sig något gott. Tvärtom kommer det att bidra till ökade motsättningar mellan människor. Nu har det kommit en undersökning som visar att journalister får bottenlåga förtroendesiffror. Journalister ligger nästan¨i botten på förtroendelistan över olika yrkesgrupper, Det visar marknadsundersöknings-företaget GFK:s årliga undersökning Trust Index som mäter förtroendet för 20 olika institutioner och yrkesgrupper. Undersökningen visar att svenska folket har mycket stort förtroende för brandmän, brevbärare och läkare.Bara 28 procent säger att de har förtroende för den svenska journalistkåren. Det är en betydligt lägre siffra än genomsnittet för de länder som var med i undersökningen som görs en gång om året i närmare 20 europeiska länder och USA. Drygt 17 000 personer har svarat på frågorna.
Störst förtroende har svenskarna för räddningstjänst, brevbärare, läkare, lärare och poliser. Den största försämringen av förtroendet drabbar banker med en minskning på åtta procentenheter i de undersökta länderna och hela 23 procentenheter i Sverige.
Andra yrkesgrupper som svenskarna har förhållandevis lågt förtroende för är, enligt den här undersökningen, marknadsförare, välgörenhetsorganisationer, fackföreningar och storföretagschefer. Ja vad skall vi nu göra åt detta ? Dett får bli föremål för ett nytt inlägg på bloggen. För undvikande av missförstånd får jag nämna att jag personligen tycker att det finns mängder av mycket bra journalister i Sverige, Johanne Hildebrandt t.e.x. för att nämna någon. Men det finns också ett begränsat antal som är rena katastrofen och gör ett uruselt arbete.

Mediamänniskors dilemman

I journalistyrket ligger en del inbyggda problem av etisk karaktär som är svåra att hantera för de flesta mediamänniskor. Ett av problemen ligger i att man faktiskt regelbundet måste leverera nyheter och att om det inte finns några sådana kanske måste producera ( hitta på ) nyheter ? Ytterligare ett problem ligger i att man, särskilt i public service kanalerna, tror sig vara bärare av någon slags allmängiltig sanning som skall meddelas alla medborgare. Då någon "sanning" i detta avseende i regel inte finns blir det problem med trovärdigheten i rapporteringen. Många media upphöjer sina journalister till experter inom vissa sakområden vilket är olyckligt och enligt min uppfattning skadligt för samhället eftersom den övervägande delen inte är några experter på det område de uttalar sig om. Ett tredje problem är att de texter som skrivs i dags och kvällspress skall kunna läsas av de flesta människor utan större problem. Texten lär då ligga på en nivå som gör att en 12 åring skall kunna läsa den. Risken finns att man i ett sådant enkelt vardagsspråk tappar mycket av budskapet. Farligast blir det när "proffstyckare får uttala sig i viktiga frågor. Vad de gör är just att de tycker till, vilket oftast blir mycket subjektivt och spekulativt, och detta i regel utan att lägga fram grunder, fakta, argument och referenser som styrker det de säger. Skillnaden mellan vad en "proffstyckare" och en verkligt sakkunnig skulle ha sagt är sannolikt ganska stor. En sakkunnig skulle i vart fall inte uttala sig utan vetenskaplig grund och avhålla sig ifrån att spekulera i saken. Jag avslutar med att citera Torsten Ehrenmark: "skillnaden mellan en vetenskapsman och en journalist är att vetenskapsmannen lär sig mer och mer om mindre och mindre, till slut vet han allting om ingenting, medan en journalist lär sig mindre och mindre om mer och mer och vet till slut ingenting om allting".

Republikanska klubben förnedrar kungen

Republikanska klubben kan dra något gammalt över sig. Kungen gör absolut inget fel när han uttrycker sitt stöd för svenska fredsbevarande styrkor i utlandet. Tvärtom vore det konstigt om han inte gjorde det. Efter beslut av Sveriges riksdag åker svenska män och kvinnor ut i världen för att främja fred och utveckling med risk för sina egna liv. Det skall hedras inte förnedras.

Kungen sa:

"Sverige är ett aktivt och engagerat land i det internationella samarbetets olika former-som biståndsgivare, som fredsbevarare, som pådrivare och engagerad i miljöfrågor; ett land som värnar och kämpar för frihandel-och som ser utbyte och flöde av människor, av varor och kapital och idéer mellan nationer och kontinenter som något mycket positivt".

Och vidare

" Med fara för sditt eget liv försöker svenska män och kvinnor främja fred utveckling och stabilitet i Afghanistan och skydda humanitära transporter utan för Somalias kust".

Bravo kungen ! Väl talat !

Vårt flygande hus

Vårt hus ligger på ett berg och ibland känns det som om det seglade på ett moln. Särskilt när stora luftballonger passerar förbi utanför våra fönster med brännarna frustande som vore de elsprutande drakar. Idag känns det som om huset svävade i soldiset och det verkar som att jag kan se lite längre ut över trädtopparna än vanligt. Kanske dags att försöka landa