Far och äldsta son

Far och äldsta son
Två blickar in i framtiden

onsdag 28 april 2010

Barbari med mänskligt ansikte

En bok som har gjort ett stort intryck på mig är den franska filosofen Bernard-Henri Lévys bok: Barbari med mänskligt ansikte. Jag läste den för 30 år sedan men tänker ofta på den än i dag. Skälet är nog att boken verkligen gjorde upp med stalinismen, leninismen och marxismen samt riktar viss kritik även mot socialismen. Lévy var helt ny i sitt tänkande och kan inte placeras in i den typiska vänster-högerskalan. I viss mån har Lévy en väl mörk syn på samhället, men det viktiga i hans budskap är att det inte spelar någon roll vad man kallar en ideologi. Man kan ha ädla motiv för att uppnå sina politiska mål, men om resultatet kan uppnås först när halva befolkningen har avlivats, så är ideologin sjuk och oacceptabel. Eller förtydligat, om resultaten av en kommunistisk,fascistisk eller socialistisk ideologi blir mängder av döda så är det lika illa oavsett vem som har utfört brotten. Stalin, Hitler och Mao är samma sak. Människor är förtryckta i en ideologis namn. Nu är dessa avskyvärda regimer borta, men en del nya kommunistiska regimer är på väg fram. Om man bär med sig Lévys tankar in i nutid så kan man fråga sig hur det är för människan idag. Är vi delaktiga eller är vår tillvaro så styrd av andra att vi är systemets fångar och vår frihet starkt begränsad ? Det kan man verkligen fråga sig ! En sak som jag skall undersöka och skriva om här på min blogg är frågan om vad ideologierna står för idag. Står partierna för sina ideologiska grunder eller står den förda politiken egenligen för något annat ?

Augustinus skrev den första självbiografin

Jag har årens lopp fördjupat mig i diverse filosofer. Några av dem återkommer man till och upptäcker nya sidor hos. En av dem är Augustinus som är den ende framstående filosofen från Afrika. Augustinus föddes i staden Hippo i Algeriet år 354 e. Kr ooch dog där 430 e. Kr. Många anser att han var den mest framstående filosofen under tiden mellan Aristoteles och Thomas av Aquino, en period på 1.600 år.
Man kan nog säga att Augustinus hade många olika sidor i sin personlighet. Han var präst, filosof och sexualfixerad på samma gång. Agustinus skrev två verkliga storverk som båda platsar på listan över värdens mest berömda böcker. Den första vars titel är Bekännelser, är den första självbiografi som har skrivits i världen. Den andra boken, Om gudsstaten är ett teologiskt/filosofiskt verk som än i dag ingår i den teologiska kurslitteraturen vid vissa universitet. Bekännelser innhåller mycket intressant ur historiska och filosofiska aspekter. Där berättar Augustinius om sin fängslande ungdom och om sina relationer till sin mor Monica som var mycket komplicerade.Monica påverkade sin son i många avseenden och kom därigenom att tillse att kvinnan spelade en viktig roll redan i fornkyrkan. I Bekännelser gör Augustinus även mycket öppenhjärtliga avslöjanden av sin sexuella promiskuitet och har samtal med Gud därom. Hans last härvidlag besvärar honom mycket och han skriver att han både vill och inte vill bli fri från sina begär. Han ber till Gud: "Herre, gör mig kysk men inte än". Ett problem med Augustinus kyrkliga lörosatser är hans syn på trons grundförutsättningar. Han menade att en människa inte kan uppnå frälsning av egen kraft, utan att Guds "tillstånd" krävs. Än värre problem var att Gud ofta inte ville ge tillstånd till frälsning, vilket innebar att själen hamnade i helvetet. Mycket av Augustinus läror lade grunden för de enorma övergrepp som över tiden har skett i Guds namn, bl.a. Den Spanska inkvistionen. Många fördömda själar har lidit helvetets kval när de har torterats med glödande järn och bränts på bål. Det finns så mycket att berätta om Augustinus så jag återkommer säkert.

tisdag 27 april 2010

En ensam uratom tände universums låga

Om man utgår ifrån att det från början inte fanns någonting, inte tid, ingen rymd, inte ens tomhet, då det inte finns någon rymd som kan vara tom. Detta är bilden vi har. Och ur detta något skall allt börja skapas. Ett korn skall gro och expandera. Detta lilla korn håller hela skapelsen i sina händer. Efter en rad processer som tog en enorm lång tid så exploderar fröet i något som vi människor har döpt till Big Bang. I första Moseboken anges"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord" och senare att gud skapade, ljuset och mörkret, stjärnorna och vattnet. Märkligt nog var det den katolske prästen, jesuiten och fysikern Georges Lemaitre från Belgien som väckte idén om att en ensam ursprunglig tät uratom med samma massa som hela universum var det första som fanns. I Lemaitres ögon fanns ingen motsättning i att vara präst och samtidigt fysiker. Tvärtom var det för honom självklart att söka lösningen på universums gåta utifrån båda funktionerna.

måndag 26 april 2010

Dåliga betalningsrutiner hos stat och kommun ?

I dag kan man läsa i Dagens Industri att Finansmarknadsminister Mats Odell är upprörd över att staten och kommunerna inte betalar sina räkningar i tid, även om det är en förbättring jämfört med tidigare år då 46 % av alla företag och myndigheter inte betalade sin räkningar i tid. Nu har siffran sjunkit till 39 %.Det är Affärsinformationsföretaget Soliditet som har gjort undersökningen som får anses vara tillförlitlig. Av undersökningen framgår också att både stat och kommun är sämre betalare än storföretagen. Jag tycket att dessa siffor är mycket anmärkningsvärda och djupt skadar tilltron till hela systemet. Enligt min uppfattning måste staten och kommunerna föregå med gott exempel, vilket är mycket uppenbart att de inte gör. Tyvärr förvånar det mig inte då jag själv som egenföretagare har fått uppleva hur myndigheter, främst domstolar, inte betalar sina räkningar i tid. Vid en mängd tillfällen har jag fått ringa upp domstolar och fråga varför betalning inte har skett. Jag har då oftast fått till svar att vi har inte hunnit med, med angivande av något skäl, oftast sjukdom hos personalen. Detsamma är mycket ofta fallet med försäkringsbolag som skall betala arvodet i rättsskyddsförsäkringarna inom 30 dagar, men som sällan gör det. Denna nonchalans och översittarattityd som finns hos flera myndigheter och storföretag har ställt till med mycket stora problem för främst mindre företag där många har tvingats i konkurs. Så nu Mats Odell måste du en gång för alla rätta till dessa helt oacceptabla och för samhällsmoralen grovt skadliga och orättvisa missförhållanden.

måndag 19 april 2010

Mandéerna - nutidens gnostiker ?

Det finns många religiösa inriktningar i världen. Mandéerna är en mindre folkgrupp i södra Irak och Iran. ( På 1970 talet var man c.a 15.000 personer, idag är man pga av förföljelse bara c:a 1.500 kvar i Irak ) Man kan säga att de är allt som finns kvar av antikens gnostiker. Antikens gnostiker var en rad olika religiösa rörelser som uppstod under kristendomens första århundrande. De flesta förkunnade frälsning genom "hemlig kunskap" ( gnosis ). De kom under andra århundradet efter kristus att betraktas som kättare som förvrängde kristendomen. Mandéerna avfattade en rad skrifter på östarameiska som är en viktig kunskapskälla om de tidiga gnostiska lärorna. De viktigaste texterna finns ingraverade på blyamuletter från 200 talet e kr och på magiska skålar från omkring år 600. Den viktigaste skriften " Ginza " som handlar om världens skapelse som sätts i samband med själens öde efter döden. En annan skrift är "Johannesboken" som vittnar om att Mandéerna ser Johannes döparen som en sann profet och Jesus som en falsk. Även urfadern Adam är en central figur. Religionen har en dualistisk världsåskådning där "Pthadi" skapar världen med hjälp av den onde "Ruha", och anden "Manda d´Haje". Kunskapen om livet uppenbarar sig för människan som en inkarnation av tre andar. Vid döden lämnar själen sin stinkande kropp ooch stiger upp i ljusets värld. Mandéerna är mycket noga med sina ritualer och genomför återkommade magiskt renade dop i rinnnade vatten. Vid dödsfall äter man en rituell måltid för att fira själens resa till ljusriket. Mandéerna lägger stor vikt vid äktenskapet och barnen. Mandéerna har länge blivit förföljda, främst i Irak. De har därför tvingats fly till andra länder, bl.a. Sverige, varför en större grupp Mandéer nu bor i Sverige och uövar sin religion här, vilket har uppmärksammats i press och media på olika sätt. Idag finns det c:a 4.000 mandéer i Sverige. År 2003 kom en grupp om 200 mandéer till Sandviken där man övertog en kyrkobyggnad belägen på Klangbeget från Jehovas vittne, och grundade den första mandéeiska kyrkan i Europa. Så kan det gå, ett folk som utövar en av de äldsta religionerna i världen gör en resa från 100 år f kr till en svensk flyktigförläggning för vidare transport ut i världen..

tisdag 13 april 2010

Katolska kyrkan II.

Nu har det kommit fram att det förekommit övergrepp mot barn inom Katolska kyrkan både i Danmark, Norge Finland och nu Sverige. Det gör mig som kristen lutheran oerhört arg. Den urkyrka som håller samman stora delar av den kristna världen har haft präster som sexuellt har utnyttjat barn. Nu har det kommit så många rapporter att man inte ens med bästa välvilja kan betvivla att den katolska tystnadskulturen medvetet har dolt dessa övergrepp vilket gör saken än värre. Jag har tidigare inlägg angivit vad jag anser att katolska kyrkan måste göra för att kunna överleva och bevara sin trovärdighet.

Ateist eller troende ?

Igår på ett styrelsemöte träffade jag en ung kvinna som bergsäkert sade sig vara humanist. Inte så lätt att förstå vad hon menade eftersom ordet humanist betyder olika saker i Sverige. Bland annat ett sätt att studera, men också en mycket vänlig person som bryr sig om människor och djur. Men jag vet att hon menade att hon är den typen av humanist som anser att världen är naturlig utan inslag av övernaturliga krafter och gudar. En person som inte tror på Gud och Jesus, eller för den del, någon religion överhuvud taget. Humanisterna menar att människan utan att ta hänsyn till dessa som de anser vidskepliga krafter är kapabla att hantera alla situationer i livet och ta ansvar för sig själva. En vacker tanke tycker vissa medan andra är irriterade över den bristande insikt om människans behov och om livet i stort som präglar den humanitiska livssynen. Dagens humanister är organiserade och har försökt att skapa någon form av vetenskaplig grund för sin verksamhet, men har inte lyckats så bra. Man stöder sig bland annat på de grekiska filosoferna Sokrates, Platon och Aristoteles som man menar lade grunden för hela det humanistiska tankesättet. Det synsätter är att för sina egna syften kidnappa de filosofer som lade grunden för det västerländska tänkandet. Visst resonerad de grekiska filosoferna kring människan och världen i stort för att lösa vissa livsgåtor, men de trodde på gudar och förstod att människan aldrig kommer att förstå allt och är beroende av gudar. I antikens Grekland hade gudar en stor betydelse och man tog inga beslut utan att tillfråga dem. Människan är bara det hon har försetts med, de sinnen hon har, och detta räcker inte för att kunna förstå universum och den slutliga lösning som visar hur universum är uppbyggd och hur allt skapades. Vi går här på jorden vi begränsade männniskor. En del tror sig veta andra inte. En del villl ha tröst andra inte. Vi bara tror, vilket inte är en lösning, men tron är mycket bättre än tomhet. Vad tror du att ett litet barn skulle tycka bäst om ? Att pappa berättar att det finns en himmel dit man kommer när man dör och att mormor och morfar redan är där, eller att säga, jag vet att det inte finns något när man dör. Du är helt borta. Allt är bara kallt och svart. Svaret är självklar. Tron segrar över humanismen.

måndag 12 april 2010

Katharina önskar vår

Idag var det någon på förmiddagen som ville ha vår och fick det, även om den kom sakta krypande över trädtopparna. Önskar man sig något riktigt mycket är det inte ovanligt att man får det. Vad det beror på är en gåta för många. Jag tror att önskningarna kommer från vetskapen om att det är "möjligt" att få. I vårt minne vet vi att det har inträffat tidigare och att det kan inträffa igen. Jag undrar om vi önskar något vi vet aldrig kommer att hända

fredag 9 april 2010

Religiöst våld

I den moderna debatten kopplar man ofta ihop religion och våldshändelser. Problemet med denna koppling är att "religion" inte bara är en religiös inriktning utan en mängd olika åsikter och uttryck också från rörelser som knappast kan kallas religioner. Inte heller är synen på den egna religionen lika hos utövarna utan varierar oerhört mycket, se t.e.x på alla inriktningar inom kristendomen, allt ifrån urkyrkan med katolisismen, ortodoxa kyrkan, lutheranska kyrkan, alla frikyrkor m.m. Vidare kan religioner, utan någon koppling till dess utövare, användas för att åstadkomma effekter och lösningar, ofta politiska, som inte har något att göra med själva religionen. Det vi kallar religioner är vad människor över tiden på olika platser på jorden har tänkt tänker utifrån ett moraliskt och tröstande perspektiv där man funnit en egen allmän gångbar lösning, med hjälp av gud om man så vill. De religioner som finns har ofta urgamla bevekelsegrunder som kan ifrågasätts på en mängd olika grunder idag. Det är därför inte rätt att bara se religionernas grundbudskap som upphov till våld och elände. Det sker medvetet och omedvetet omtolkningar och förändigar inom alla religioner. Det finns också mängder av andra skäl, sociala, politiska och ekonomiska till att våld uppstår, vilka på intet sätt har med religionerna att göra. En av de största orsakerna är fattigdom, analfabetism, och utopiska politiska ideologier. Det kan till och med vara så, vilket är mycket sannolikt, att man använder religionen för att skapa en fiende i syfte att uppnå vissa mål. Religionerna är, därför att utgångspunkten är att man " inte kompromissa i guds namn", mycket bra att använda i syfte att bibehålla våldsanvändning i ett syfte som inte har ett dugg med religionen att göra. En annan orsak är att det sekulariserade samhället inte kan se och förstå religionernas verkliga budskap, nämligen kärleksbudskapet, trösten och förlåtelsen, och därmed bara ser det mörka och det man upplever som förtryckande. Men visst förekommer det religiöst våld i världen. Men personligen tror jag att orsakerna till detta är mycket komplexa och att religionernas inte har så stor betydelse som många vill göra gällande.

torsdag 8 april 2010

Ringduvor i vår trädgård

En solig vacker morgon omfamnar mig där jag ligger i sängen. Jag hör hur ringduvorna hoar ljudligt i trädet utanför mitt fönster, på samma sätt som de har gjort år efter år. De kommer alltid, som kära vänner, tillbaka till vår tomt vilket jag sätter stort värde i. Duvor är extremt jämlika. Paren lever i engifte och håller ihop hela livet på ett mysigt sätt. De turas om att ruva ungarna som matas med en mjölklik vätska som bildas hos båda könen. Duvorna finns över allt på vår jord och har varit människans husdjur i över 5000 år. Duvan används både som sällskapsdjur och som föda. Den anses på många ställen i världen som en läckerhet, men jag har aldrig själv smakat. Kanske för att jag betraktar dem som mina vänner. Min kära dotter Anna blev bjuden på duva förra gången hon var på besök hos släktingar i Finland och hon tyckte det smakade väldigt gott. Duvor är oftats flyttfåglar och har utmärkt bra orienteringsförmåga. Den hittar i regel tillbaka till sitt duvslag/bo inom en radie av 80 mil. Sedan urminnes tider ses duvan som en symbol för mildhet och godhet. I kristna sammanhang symboliserar duvan den heliga Ande. Det var en duva som lämnade Noaks ark och återkom med en olivkvist i handen när den hittat land. Duvan används även som symbol för fred. Det är alltså inte vilka fåglar som har sitt bo i vårt träd. Det är vi så tacksamma för.

onsdag 7 april 2010

Den moderna familjen

Tittade på ett TV program där Thomas Fogdö och Jens Assur deltog i ett samtal kring familjen. Båda herrarna, främst Jens Assur menade att den traditionella kärnfamiljen har passerat sitt bäst före datum och är i kris då allt fler lever som ensamstående föräldrar och singlar. I stället var andra "familjeformer" på frammarsch där t.e.x. en kompis skulle kunna ingå. Jens Assur lät som en sämre 1970 tals feminist som lämnat verkligheten för länge sedan och levde in en slags konstruerad värld som inte någon vanlig människa känner igen sig i. Den demokratiska kärnfamiljen var passe och stod istället ofta för ojämlikhet, mansdominans och kvinnoförtryck. Jag känner inte alls igen den bilden. Dessutom är den felaktigt. Enligt tillgängliga statistik lever 76 % av alla föräldrar som gifta eller sambor och är nöjda med det. Men visst har familjens betydelse ändrats sedan 1960 talet då de flesta kvinnor var hemma och kvinnan i huvudsak som skötte barn och hushåll. I dag är det annorlunda. Oftast arbetar båda i familjen för att få det gå ihop ekonomiskt, och man hjälps åt att ta hand om barn och hem. Sedan är det väl helt naturligt att man inom familjen gör det man är bra på.

söndag 4 april 2010

Drottning Vicktoria

Kronprinsessan Vicktoria och Herr Daniel Westling planerar för fullt för sitt bröllop i sommar. Det kommer säker att bli en fantastisk tillställning som vi sent kommer att glömma. Jag gillar både Vicktoria, och Daniel som jag tror blir bra ambassadörer för Sverige i framtiden. Annars är det en annan Vicktoria som intresserar mig, nämligen den tyskättade Victoria av Baden, som var en av de mest begåvade drottningar som Sverige har haft. Hon har enastående anor och härstammade både på fadern och moderns sida från tusenåriga fursteätter, och faktiskt också från Gustav Vasa. Hon var en begåvad kvinna som studerade språk, naturvetenskap och musik, hon målade, skulpterade, spelade bra piano och var en mycket skicklig fotograf som hade ett framkallningstält med sig vid en resa i den Egyptiska öknen. Vicktoria regerade starkt på de neddragningarna inom försvaret som Karl Staaf gjorde 1911 och agerade kraftigt för att stärka Sveriges försvar. Hon var en av de sista människorna som verkligen ansåg att det var kungen som hade det yttersta ansvaret för folket och inte ett politiskt parti. Vicktoria av Baden var i många stycken en märklig människa med ett brokigt liv som nu tillhör historien. Det skall bli intressant att se hur vår tids Vicktoria kommer att bli som drottning, men en sak är klar, hon kommer inte att behöva göra samma ställningstaganden som Vicktoria av Baden fick göra på sin tid. Men tur är väl det ?.

Albatryffel, en väg till paradiset

Första gången jag kom i kontakt med vit tryffel var via några av mina italienska vänner Carlo Bogo och Alessandro Catenacci. Vi stod i Carlos kök på Karlavägen på Östermalm i Stockholm med var sitt glas vitt vin i handen och skulle laga mat. Carlo slängde en stor klick smör i en varm kastrull och kastade i en handfull persilja, en hackad vitlöksklyfta och några små skivor vit tryffel. Han fräste runt blandningen några gånger och hällde på ett ½ glas marsalavin. Sedan smälte han smör i en stekpanna och stekte tre ägg som han lade upp på tallrikar. Sedan hällde han blandningen i kastrullen över äggen och serverade. Vid första tuggan stannade världen. Något så sanslöst gott hade jag aldrig ätit. Det var som om smaken tog över kroppen för att aldrig överge den. Sedan dess har jag regelbundet, om än inte så ofta beroende på priset, ätit tryffel av olika typer och på olika sätt. Jag vet nu att det är olika kvalitet på tryfflar och att det finns ett femtiotal olika tryffelsorter bara i Italien. Men den mest smakrika och exklusiva och synnerligen åtråvärda tryffeln var den jag åt, nämligen den vita ( Taber Magnatum ) Albatryffeln. Det är inte alla förunnat. Under årens lopp har jag tipsat släktingar och vänner om tryffel och de är alla nu hängivna dyrkare. Ofta om man pratar om Tryffel får man frågan hur den smakar. Då brukar jag säga som en oerhört elegant delikat mogen ost med drag åt vitlök. Men egentligen går inte smaken att beskriva i ord. Den måste upplevas. För att det inte skall bli några missförstånd, eftersom jag åt delvis tillagad tryffel första gången, får jag nämna att Albatryffel oftast används rå genom att man med en speciell hyvel hyvlar den direkt över t.e.x. pasta, ägg, risotto eller nötkött. Jag hoppas att ni får tillfälle att smaka denna unika svamp någon gång. Det finns mycket mera att säga om tryffel så jag kanske återkommer ?

lördag 3 april 2010

Dog verkligen Jesus på korset

Även om man är en troende kristen kan man fundera en del över de mirakel som framställs i bibeln. Gick Jesus verkligen på vattnet, förvandlade han några fiskar till mat åt tusentals, och uppstod han verkligen från de döda ? Frågan är också om det har någon betydelse för kristenheten som sådan ? Jesus uppståndelse är det som faschinerar mest. Kan man verkligen dö, begravas och uppstå ? Eller kan det var så att Jesus arrangerade sin egen skendöd ? Jag vet att det är många som under lång tid har funderar över denna fråga som har kallats Die Scheintod-Hypotese och The Swoon Theory, bl.a. flera framstående teologer. Utgångspunkten har varit att finna en naturlig förklaring till Jesus uppståndelse. Det som då ligger närmast till hands är att tro att Jesus aldrig dog utan bara svimmade av och vaknade upp i graven. Personligen anser jag inte att vetskapen om hur det förhåller sig med detta har någon större betydelse. Har Jesus vaknat upp ur medvetslöshet i graven och gått ut ur den och talat med människor så är det dessa människors upplevelser som räknas, och det som Jesus i stort står för.

Bloggintresserade