Albatryffel, en väg till paradiset

Första gången jag kom i kontakt med vit tryffel var via några av mina italienska vänner Carlo Bogo och Alessandro Catenacci. Vi stod i Carlos kök på Karlavägen på Östermalm i Stockholm med var sitt glas vitt vin i handen och skulle laga mat. Carlo slängde en stor klick smör i en varm kastrull och kastade i en handfull persilja, en hackad vitlöksklyfta och några små skivor vit tryffel. Han fräste runt blandningen några gånger och hällde på ett ½ glas marsalavin. Sedan smälte han smör i en stekpanna och stekte tre ägg som han lade upp på tallrikar. Sedan hällde han blandningen i kastrullen över äggen och serverade. Vid första tuggan stannade världen. Något så sanslöst gott hade jag aldrig ätit. Det var som om smaken tog över kroppen för att aldrig överge den. Sedan dess har jag regelbundet, om än inte så ofta beroende på priset, ätit tryffel av olika typer och på olika sätt. Jag vet nu att det är olika kvalitet på tryfflar och att det finns ett femtiotal olika tryffelsorter bara i Italien. Men den mest smakrika och exklusiva och synnerligen åtråvärda tryffeln var den jag åt, nämligen den vita ( Taber Magnatum ) Albatryffeln. Det är inte alla förunnat. Under årens lopp har jag tipsat släktingar och vänner om tryffel och de är alla nu hängivna dyrkare. Ofta om man pratar om Tryffel får man frågan hur den smakar. Då brukar jag säga som en oerhört elegant delikat mogen ost med drag åt vitlök. Men egentligen går inte smaken att beskriva i ord. Den måste upplevas. För att det inte skall bli några missförstånd, eftersom jag åt delvis tillagad tryffel första gången, får jag nämna att Albatryffel oftast används rå genom att man med en speciell hyvel hyvlar den direkt över t.e.x. pasta, ägg, risotto eller nötkött. Jag hoppas att ni får tillfälle att smaka denna unika svamp någon gång. Det finns mycket mera att säga om tryffel så jag kanske återkommer ?