Sjörövare på Östersjön

När man sitter på en finlandsbåt en sommarkväll i juli med en gin och tonic i handen och ser hur solen sakta drunknar i horisonten så tänker man inte på att Östersjön en gång i tiden kryllade av pirater, inte helt olika Jack Sparrow och hans mannar. Vikingarna var en form av pirater men det var först på den tidiga medeltiden som ester och karelare utvecklade sjöröveriet i Östersjön. Sedan anslöt sig ryssar, finnar, svenskar och danskar som bildade sjörövarband med medlemmar från många länder. Sjörövarna var en blandning av brottslingar, krigare och upprorsmän. Men även mer etablerade stormän deltog i viss mån. Det fanns rikt med byte på Östersjön och inte minst i Sverige dit man ofta gjorde räder. Särskilt mälaren där det bodde många rikemän var hårt utsatt. Det finns faktiskt teorier om att Stockholm tillkom just som ett skydd mot sjöröveri i mälaren. Piratbanden på medeltiden var grymma och skonade sällan sina motståndare, men adelsmän kunde ibland tas som fångar för att användas som gisslan för att utfå en lösensumma. De skepp som sjörövarna använde på 1300 – 1400 talet var knappast några krigsmaskiner. De kanoner som fanns gick inte att sikta med och var i stort oanvändbara på sjön. Inte heller var det så lyckat att skjuta pilar i den ofta hårda vinden. Det var kamp man mot man som gällde med svärd och tillhyggen när skeppen låg nära varandra. Först i slutet av 1400 talet började sjöröveriet att avta. Exakt när det upphörde har jag inte kunnat läsa mig till någonstans. Men tar man några flera gin och tonic kanske man kan börja urskilja konturerna av några vackra medeltidsskepp med en skränande besättning som påminner om gästerna i pianobaren.

Sverige och Finland under 2:a världskriget

Alla de nordiska länderna ligger mig varmt om hjärtat och jag har ett stort intresse för de enskilda ländernas, och vår gemensamma historia. En speciell plats i mitt hjärta har Finland som har en mycket dramatisk historia med tre krig på 1900 talet som har satt djupa spår i Finlands folk. Jag har under snart 45 år läst nästan allt som går att läsa om dessa krig och om Finland. Det tvistas fortfarande om många händelser och beslut som rör de finska krigen och Sveriges roll i olika sammanhang. En fråga som diskuteras flitigt är Sveriges hållning gentemot Finand under det sk. Finska vinterkriget. Denna fråga kom upp som en bisak i en diskussion på facebook den 10 maj 2010 mellan mig och Harald Ullman, viken återges nedan



Conny Boltenstål

Sverige agerade fegt mot Finland under kriget även om man sedan kom att hjälpa till framförallt ekonomiskt. Men det fanns en skillnad i viljan att ställa upp mellan politikerna och folket. Försvarminister Per Edvin Sköld ansåg det meningslöst att ställa upp på Finland sida då man ändå skulle förlora kriget. Han avrådde t.o.m. socialdemokratiska partiets medlemmar att delta i frivilligorganisationer. Finland visade dock att Sköld hade fel och att det verkligen lönade sig att göra motstånd. Den lilla illa utrustade finska armen lyckades till allas förvåning och genom stort hjältemod hejda ryssarnas anfall. Genom detta fick Finland mycket sympati och uppmärksamhet över hela världen. Viljan att hjälpa Finland ökade stark och den totala hjälpen till Finland kom 1940 att uppgå till cirka 490 miljoner kronor, en mycket stor summa för att vara på den tiden. Hela finska statens budget 1939 var på 448 miljoner kronor. Drygt 8.000 svenskar, främst arbetare, tjänstemän och studenter reste till Finland och och deltog i kriget.

Harald Ullman

@conny man ska nog vara lite försiktig när man så där utan vidare säger att Sverige var fegt. Realistiskt är nog ett bättre ord. Sverige var utsatt för hot från nazityskland. Våra krigsresurser var oerhört begränsade. Under fortsättningskriget så förlorade Finland trots allt. Så Sköld hade ändå rätt. Och freden dikterades av Sovjet. Finnarnas hjältemodiga kamp är beundransvärd. Men priset blev högt. Man förlorade Karelen och 90 000 av sina söner. Och man skulle betala ett gigantiskt krigsskadestånd till Sovjet. Vad hade hänt om man gått med på Sovjetunionens krav om flottbas på Hangö ? Svårt att säga.

Dessutom ska man inte förglömma den finska Riksdagens ohörsamhet när det gällde att rusta upp Finlands försvar under slutet på 30-talet. Mannerheim avgick i protest.

Som svensk ska man dock vara tacksam mot Finland. De höll emot den röda armén på ett häpnadsväckande sätt. Jag beundrar den finske soldatens hjältemod. Och Finland utgör en barriär mot det ryska imperiet, till gagn för oss svenskar. Synd att vi inte lär något av de finska sättet att bygga ett försvar.

Conny Boltenstål

Harald ! Jag förstår vad du menar men jag tycker ändå att Sveriges utifrån flera omständigheter borde ha agerat kraftfullare än de gjorde. Under fortsättningskriget var läget annorlunda. Finland var allierat med Tyskland, Norge och Danmarks förtryckare. Ändå fattade Sveriges regering beslut om att ställa upp med trupper, drygt 5.000 man om jag minns rätt. Skälet till att Sverige ställde upp med Svensk trupp var inte bara för att hjälpa Finland utan också att ÖB Thörnell och många andra officerare trodde att Tyskland skulle vinna kriget och att Sverige skulle ligga bättre till i framtiden om man deltog. Det finns så mycket mera att säga i denna fråga, men jag stannar här. Roligt att få inlägg på FB från vänner som är insatta i sakfrågorna.
·

Människans händer

När det gäller människans händer så kan man verkligen tala om ett mästerverk, fullt jämförbart med Leonardi Da Vincis underbara målningar,bara mera tekniskt fulländadade och anpassade till livets skiftande behov. Händerna är de ultimata kroppsdelarna som kan utföra människans skiftande önskningar, såväl onda som goda.Från vaggan till graven spelar händer en stor roll i våra liv på olika sätt. Från att för första gången ha använt handen för att gripa tag runt en moders lillfinger till att den slappa, tunna, rynkiga och åldriga handen tar farväl på den sista dagen. Men under det långa livet är händerna hjärnans tillgivna tjänare som utan att tveka utför allehanda ting. Det är hjärnan som styr tanken och händerna och är själva grunden till människans unika ställning här på jorden. Handens konstruktion kan spåras mycket långt tillbaka i tiden. Redan kvastfeningarna som kravlade upp på land för 300 miljoner år sedan hade femtåiga ben som nutidens människa har i sina händer.Vi använder dem för att smeka, slå och bära, för att nypa, klia och riva, för att känna i mörker och teckna åt döva, för att göra unika avtryck, men också tyvärr ibland av vissa för att skada och döda. Det finns inget som lugnar och tröstar som en hand.

Ropare och predikosjukan

På 1840 talet fanns det i Sverige, mest i Västergötland och Närke, en kristen rörelse som kallades "Roparna". Det var främst kvinnor och barn som föll i dvala varunder de helt plötsligt vaknade upp och ropade gudsord eller började predika. Innehållet i predikan var ofta ostuktureat med osammanhängande berättelser om syner från himlen och helvetet, kombinerat med plötsliga häftiga varningsrop ofta med uppmaning till syndarna att omvända sig för att undgå det eviga straffet. Märkligt nog kunde de även förutsäga när nästa "rop " skulle äga rum, så folk had god tid på sig att samlas Rörelsen fick ett ganska kraftigt fotfäste, ofta hos lite mera välbeställt folk. På sätt och vis urartade nog sektens verksamhet då det föerekom att man ansåg sig kunna peka ut tjuvar och våldsmän direkt på platsen. När någon drabbades av det nyssnämnda kallades det också för "predikosjukan". Ett exempel är när en ung vacker och yppig piga arbetade på logen tillsamman med några andra och helt plötsligt blev illamående och föll avsvimmad omkull. De andra rusade fram och fick se hur hon öppnade ögonen och började andas häftigt så att den stora barmen välvdes upp och ner. Då började pigan plötsligt predika med hög röst. Alla drängar och ynglingar som stod runt omkring tänkte knappast på predikan utan på pigans gungande barm. I trakten där detta hände var det sed att blöta en pojke i bäcken om han besökt en flicka. Det var nog många pojkar som hamnade i bäcken denna dag. Händelsen med flickan kom sedan att upprepa sig många gånger. Det är inte klarlagt var predikosjukan har sitt ursprung. Men det har nämnts att det finns ett samband med Hoofianska väckelsen som har sitt ursprung i Svenljunga och som sedan bredde ut sig både i Småland och Västergötland.

Skådeprocesser med en uppgjord agenda

Som jurist känner jag ett särskilt ansvar för att peka på missförhållande inom juridiken. Tyvärr finns det i historien många exempel på att rättsväsendet har använts i politiska syften för att kontrollera, förtrycka och döda människor, ofta politiska motståndare. Ett exempel är bolsjveikerna i Ryssland på 1920 talet som använde sig av uppgjorda rättegångar, sk. skådeprocesser, för att bli av med oliktänkande. Dessa rättegångar startade redan i början av 1920 talet för att döma "klassfienden", vilket oftast var vanliga människor som inte fann sig i den kommunistiska revolutionen. Lenin var också aktiv i detta elände och krävde till och med att man utarbetade en modell för hur sådana klassfiender skulle dömas i uppjorda rättegångar. Även kyrkan drabbades hårt då bolsjevikerna agerade för att komma åt kyrkans tillgångar. På sommaren 1922 hölls stora rättegångar mot ett stort antal präster varav många dömdes till döden. Rättegångarna fyllde flera syften, bl.a att utpeka revolutionens fiender och att samtidigt markera samhällets makt för folket. Detta skapade en rädsla och angivarmentalitet hos människor. Rättegångarnas syfte var aldrig att skapa någon rättvisa eller sanning. Det flesta dömdes för brott de aldrig begått vilket rättens aktörer var fullt medvetna om. De mest kända skenrättegångarna är de sk. Moskvaprocesserna som genomfördes 1936 - 1938, där ett stort antal politiska motståndare dömdes till döden och avrättades. Det finns många andra regimer som har använt sig av skenrättegångar för att bli av med oliktänkande och uppnå egna politiska mål. För oss svenskar år 2010 är det närmast obegripligt hur man kunde agera på det sätt man gjorde utan att någon reagerade och protesterade. Men rädslan för att själv råka illa ut tystade nog människor. Kan det hända igen och händer det idag att man använder rättsväsendet för politiska syften och genomför skådeprocesser. Svaret på dessa frågor är tveklöst ja !

Människomaterial enligt makarna Myrdal

Så här inför den förestående valrörelsen finns det anledning att göra en betraktelse över några av de tankar som tidigare har förekommit inom socialdemokratin. Naturligtvis har man idag en helt annan syn på dessa frågor, men det ligger ändå ett värde i att känna till hur man såg på människovärdet på 1940 talet. De unga socialdemokraterna Alva och Gunnar Myrdal kom 1943 ut med boken Kris i befolkningsfrågan där man bl.a. ansåg att den då gällande steriliseringslagen inte gick tillräckligt långt för att få fram " bättre människomaterial". De ansåg att det föddes allt för många "lågvärdiga individer", och krävde att man skulle sortera ut de livsodugliga individer för att sterilisera dessa. De var mycket hårda i sin uppfattning och menade att särskilt icke önskvärda mödrar måste steriliseras, antingen genom medgivande och ytterst med tvång från samhällets sida. Alva Myrdal ansåg att ungefär 10 % av befolkningen var "sinneslö"och borde åtgärdas. Det tragiska är att makarna Myrdal anförde ekonomiska motiv för sina ställningstaganden som förtydligat innebar att ju färre mindervärdiga och sjuka som föddes, desto lägre kostnader för samhället. Ett iskallt kalkylerande synsätt där man såg människan som ett material tillhörande staten/kollektivet.Under perioden 1935 - 1975 steriliserades mer än sextiotusen människor i Sverige, många med tvång. Inte i något annat västland har så många människor steriliserats som i Sverige. Det mänskliga lidande som detta har medfört för de som har drabbats kan knappast förstås. Det måste vara tungt för socialdemokratin att bära på detta mörka historiska arv.