Sjörövare på Östersjön

När man sitter på en finlandsbåt en sommarkväll i juli med en gin och tonic i handen och ser hur solen sakta drunknar i horisonten så tänker man inte på att Östersjön en gång i tiden kryllade av pirater, inte helt olika Jack Sparrow och hans mannar. Vikingarna var en form av pirater men det var först på den tidiga medeltiden som ester och karelare utvecklade sjöröveriet i Östersjön. Sedan anslöt sig ryssar, finnar, svenskar och danskar som bildade sjörövarband med medlemmar från många länder. Sjörövarna var en blandning av brottslingar, krigare och upprorsmän. Men även mer etablerade stormän deltog i viss mån. Det fanns rikt med byte på Östersjön och inte minst i Sverige dit man ofta gjorde räder. Särskilt mälaren där det bodde många rikemän var hårt utsatt. Det finns faktiskt teorier om att Stockholm tillkom just som ett skydd mot sjöröveri i mälaren. Piratbanden på medeltiden var grymma och skonade sällan sina motståndare, men adelsmän kunde ibland tas som fångar för att användas som gisslan för att utfå en lösensumma. De skepp som sjörövarna använde på 1300 – 1400 talet var knappast några krigsmaskiner. De kanoner som fanns gick inte att sikta med och var i stort oanvändbara på sjön. Inte heller var det så lyckat att skjuta pilar i den ofta hårda vinden. Det var kamp man mot man som gällde med svärd och tillhyggen när skeppen låg nära varandra. Först i slutet av 1400 talet började sjöröveriet att avta. Exakt när det upphörde har jag inte kunnat läsa mig till någonstans. Men tar man några flera gin och tonic kanske man kan börja urskilja konturerna av några vackra medeltidsskepp med en skränande besättning som påminner om gästerna i pianobaren.